Solen och Värmen

Idag har vi varit uppe i bergen med Kroppsterapiskolan. Riktigt härligt.

Dagen började med samling i Arguineguin för att sedan åka uppåt. Synd man inte hade karta så man såg var man var. Men vi var någonstans i mitten. Fågelvägen är ju kort men bilvägen phu va långt.. Ja jäklar va det var mycket svängar, in i småbyar, upp bland berg, ner i dalar och upp igen. Första stoppet blev långt upp men fortfarande bland de nåtsånär kala bergen. Någon vagn var ju inte att tala om att köra vid första stoppet som var upp i bergen så Neo fick tillbringa vägen upp i min famn. PHUUU.. En sån tur om dagen så är jag slim om en vecka. Benen fick sig en ordentlig genomkörare. Där fanns mysiga grottor och härligt utsikt.

Får bjuda på lite på bilder från vägen upp till Krister och Karins "finka" oxå. Ni som känner mig vet hur otroligt dålig fotograf jag är så fick inte alls upplevelsen in i bilden. Men det var en grym väg upp. Men det blev ju inte densamma genom en kamera från bilrutan och när det fanns något fint han de försvinna innan jag fick upp kameran och in rätt inställning.

Vid nästa stopp trodde man att man kommit tillbaka till Sverige och inte alls befann sig mitt på Gran Canaria. Såg ut som man kommit mitt in i skogen bland massa talar. Det kändes lite som att man gick lågstadiet igen och var på skogsutflykt med grillning och sånt. Vi hade matsäckar med oss och slog oss ner vid en liten "camp" plats. Ska man campa där uppe i skogen ska man första ta sig in till Las Palmas och få en stämpel som talar om att man har tillstånd att vistas där.. Spanjorerna gillar sitt pappersarbete.

Lukas fick kämpa med vagnen i terrängen. Våran resevagn var INTE gjort för skogsliv..

Efter en kortmat pause gick vi upp till "finkan". Sjukt härlig utsikt. Dock var man rätt mör efter allt promenerande så man glömde fotografera så mycket men lite bilder blev de ändå.

Neo tar sig en välförtjänt tupplur i Elisabeths knä.

Var folk som bodde där upp permanent. Det var som man kom flera år bakåt i tiden till en by mitt ute i ingenstans. Riktigt härlig utsikt.

Efter ett besök där uppe med kel med hund, kattungar och en titt på massa grisar bar det hemåt. Jag älskar åka karuseller och saker som kan vara lite farliga och har åkt i berg massa med gånger, både här och i italien, österrike m.m.. Men shit så rädd jag var på hemresan. Man åkte runt bergen ner. Det fanns inte skydd längs vägen överallt. Bara stup ner. Vägarna var jätte smala och krokiga, skymd sikt nästan hela tiden. Fick man möte var man i princip körd. Kan ju tillägga att vi inte hade spolarvätska i bilen och våra ruter vad riktigt skitiga. Vi insåg rätt snabbt att det var livsfarligt så fick stanna bilen och ut och putsa. Sjukt synd att jag glömde kameran i bakluckan på vägen ner igen för den utsikten var sjukt fin. Allt var grönt, man såg småvägarna längs berget och man såg de stora klipperna. Passade på att ta kameran när vi skulle tvätta rutan med då var allt det fina redan borta :(

Så måste jag givetvis visa en bra del av den delen av vägen som inte hade räcke. Jag såg inte djupet ner och var inte så sugen på att gå av och titta hur långt det var ner heller.